Diskussioner om vilket samhälle vi vill ha och vilka värderingar som skall styra samhället bör vara en politisk självklarhet i ett rikt och demokratiskt land som Sverige.
Att inte prata ideologi är livsfarligt för demokratin!
Den enda samhällsvision det pratas om är att kriminaliteten måste minska – men det pratas inte om varför kriminaliteten egentligen ökar. Det pratas heller inte om all sorts kriminalitet. Den som får mest fokus är gäng- och ungdomskriminaliteten som främst uttrycker sig via fysiskt våld, mord och olika sätt att våldföra sig på andra för att få pengar. Det är absolut viktiga brott att bekämpa – men för att kunna bekämpa behöver man ta tag i orsaken och förebygga. Att endast fokusera på att hitta syndabockar och öka straffen löser inte grundproblemet – det skapar ännu mer utanförskap och klasskillnader i samhället – som i sin tur leder till ännu mer kriminalitet.
Den 10 september sänktes Sveriges straffbarhetsålder till 14 år. Vilket liv och framtid har den 14-åring att vänta sig efter att ha avtjänat ett fängelsestraff – och vilken tilltro har denna ungdom till vuxna och samhället? I ett samhälle där vuxenansvaret uteblir, utanförskapet ökar och klasskillnaderna växer bäddar detta för ett fortsatt liv i kriminalitet och psykisk ohälsa. Det upplägget om något borde vara kriminellt!
Det pratas heller inte om den ekonomiska vinning som görs för vissa näringsidkare, på samhällets bekostnad och som påverkar dess utveckling. Jag pratar om all privatisering inom skola, vård och omsorg – som gör skillnad på barns utbildning, typ av vård per individ och omhändertagande av barn och äldre. Detta genom att skapa klasskillnader – att ställa individ mot individ utefter plånbok – samtidigt som näringsidkarnas vinst och kapitaluttag ökar, på bekostnad av människors välmående och samhällsutvecklingen. Är inte detta ett ekobrott om något, där samhället är brottsoffret?
Om man skall hårdra det så har vi två typer av samhällen att välja på.
Antingen ett samhälle med marknadsekonomi som innebär marknadshyror, fri konkurrens och liten makt åt staten – där privatisering regerar. Ett samhälle där individens ansvar är extra stort och framtiden i stor utsträckning avgörs av vilka ekonomiska möjligheter-, vilken utbildning- och vilka kontakter dina vårdnadshavare har. Där du som vuxen individ själv behöver kunna finansiera en längre arbetslöshet, all vård och den medicin du är i behov av, ett stabilt boende, en längre utbildning och en pension som går att leva på.
Som grädde på detta hårdkokta mos kan man även välja ett samhälle som tar steget något längre. Där det inte räcker med klasskillnader i samhället, utan skillnader även görs på hudfärg, kön och sexualitet. Ett samhälle som utvecklas långsamt och egentolkade inhemska traditioner värderas högre än modernisering och integrering. Ett samhälle vars individer när som helst kan tvingas lämna landet och sina närmsta. Ett samhälle som styrs med järnhand och där fackföreningsrörelsen ses som en samhällsfiende för folksplittring och globalisering.
Eller så kan vi välja ett samhälle där landets resurser ägs och fördelas gemensamt – för att skapa jämlikhet. Där olika typer av bostäder byggs, för olika skeden i livet. Ett samhälle där staten och kollektivet regerar snarare än privatismen. Där alla individer, oavsett bakgrund – ges samma möjlighet till utbildning, arbete, vård och omsorg. Där privat sparande eller höginkomstarbete inte är avgörande för möjlighet till en värdig pension. Ett samhälle som innefattar ett skyddsnät vid längre arbetslöshet, sjukskrivning och behov av medicin. Där du som vuxen är med och betalar för ett gemensamt välmående land som ger barn en jämlik skola och rättvis möjlighet i livet, samt äldre ett värdigt slutskede.
Det är dessa ideologiska skillnader som avgör vilket land vi vill ha, vilken framtid vi vill ge dagens barn och vilket avslut vi tycker att våra äldre är värda.
Ett socialistiskt samhälle fokuserar på ekonomisk jämlikhet och gemensamt ansvar, medan ett liberalkonservativt samhälle främst fokuserar på individens eget ansvar, så kallad frihet – och marknadens betydelse.
Ett socialistiskt samhälle minskar på klasskillnaderna genom en stark välfärd, omfördelning och offentlig finansiering av bland annat vård och utbildning.
Ett liberalkonservativt samhälle skapar större ekonomiska klyftor, då det utgår ifrån individens förutsättningar från livets start.
Ett nationalkonservativt samhälle skapar ännu större samhällsklyftor, gör ännu mer skillnad på individ och individ, skapar hat samt förtrycker olika samhällsgrupper och yrkesgrupper.
Man kan inte välja sina föräldrar – men man kan välja vilket samhälle och vilken framtid man vill ha!
Cassandra Solback
tidningenrosten.se 