Slafsigt men gott. Tillfälligt mättande – men inte längre alltför billigt. Med halvtaskiga leksaker eller lågbudgetböcker är McDonalds idag kanske snarare en barnfamiljs uppoffring än en bekväm lösning.
McDonalds, även kallad Donken, finns längs motorvägen runtom i Sverige och i var och vartannat hörn i vår huvudstad.
För oss uppväxta på 1990-talet var Happy Meal en höjdpunkt och bland det bästa man visste. Att då, svänga förbi McDonalds – antingen genom ett snabbt besök inne på stället eller via McDriven, för att äta maten i bilen på vägen hem, var för många billigt och bekvämt.
Då fick man en Happy Meal innehållande en liten hamburgare med gul, hackad lök. Senap och ketchup samt en saltgurka – som man antingen älskade eller hatade och plockade bort. Jag älskade den och fick äta både min mammas och brorsas, som lade dessa på den knallröda plastbrickan. Föredrog man hellre en burgare med ost på kunde man istället välja cheeseburgare.
I boxen fanns även en liten pommes frites, som var ganska så rejält saltade och sladdriga. Slutligen en leksak, föreställande någon av McDonalds egna figurer som till exempel clownen Ronald McDonald. Eller en miniatyr av den senaste Barbiedockan. Så fort Disney kom ut med en ny film fick man dessa karaktärer – samtliga i hårdplast. Drickan lämnades alltid utanför boxen, då en liten läsk på denna tid var större än vad de är idag.
Åt man på plats fick man leka i det lilla leklandet – som i stan fanns inomhus och på landsbygden utomhus.
När man blev större byttes Happy Mealen ut mot Lilla menyn, som var exakt samma sak förutom att den inte serverades i box med leksak. När man som tonåring blev vegetarian byttes den ut mot det dåvarande enda vegetariska alternativet – Mc Garden – en extremt äcklig burgare, som knappt höll ihop. När jag sedan fortsatte att vara vegetarian som ung vuxen åt jag det då enda alternativet – Mc Bean – en extremt kryddstark burgare som man behövde en extra läsk till för att kunna äta. Min slutsats blev att åt man på McDonalds, som vegetarian, var det ok att äta Filet-O-Fish. I alla fall enda tills dagen jag fick höra personen i kassan ropa ”En Nemo, tack!” till sina kollegor i köket.
Idag har jag själv barn, men att äta på McDonalds som barnfamilj kan likställas med ett billigare restaurangbesök – i alla fall kostnadsmässigt. Att priserna gått upp beror på saker som bättre arbetsförhållanden, inflation, krig och klimatproblematik – det är logiskt. Flera av menyerna är större jämfört med förr. Men de flesta lekland är borta och idag skulle jag aldrig äta en saltgurka som legat på plastbrickan.
När jag äter på Mc Donalds, med familjen, beställer vi vuxna Mc Vegan & Co. Det är en helt ok god vegansk sojaburgare med äggfri majonnäs, ketchup, senap, saltgurka, sallad och tomat. Till den tar vi en mellan pommes frites, en mellan läsk och varsin dip. Mellanstorlekarna ingår. Är vi extra hungriga tar vi plusmeny, men då blir det dyrare. Eller så delar vi på en påse med sju stycken Chili Cheese-tops, som är friterade bollar innehållande smält ost med heta jalapeños. För det bestämda barnet i Happy Meal-åldern väljer vi en Mc Vegan med endast ketchup på, en liten pommes frites, en påse morötter, en apelsinjuice och en sötsursås. Att få en dipsås som barn när en själv var liten, fanns inte på kartan – men då var det helt ok att som femåring dricka läsk till maten, oavsett om det var lunch eller middag, måndag eller lördag.
Dagens leksaker är ett skämt. Förr var de alltid i hårdplast och medans de figurerna lär överleva människan, är dagens leksaker oftast gjorda i papper och går sönder på nolltid. Ibland går det även att välja en bok. Men det händer att det inte går att välja något. Det skulle vara helt oacceptabelt när en annan var liten, då det kunde ätas på Mc Donalds en gång i veckan, för att samla ihop alla figurerna i månadens kategori.
Nu sitter vi här, med mat som serveras direkt till det bord vi fick börja med att både torka- och plocka av. Min bearnaise-dip glömdes bort så den får jag gå efter – något jag inte hade gjort om jag varit här själv med en femåring och en bebis. Men denna gång var i alla fall både servetter och sugrör med. Salt, peppar och ketchup däremot måste man hämta själv. Det vore bra om det gick att välja till de, direkt när man beställer i självbetjäningskassan och väljer bordsplacering.
Micro att värma barnmat i är inte längre standard, så mjölkersättningen får drickas kall. Den borttagna engångs-haklappen i plast är inte, som sugrören, ersatt av en ny variant i papper – men det är lätt att ta med egen.
Femåringen är nöjd med både maten och besöket och det är ändå viktigast.
Faktaruta:
Sveriges första McDonald’s-restaurang öppnades 1973 på Kungsgatan i Stockholm. 45 år senare är Mc Donalds Sveriges största och mest besökta restaurangkedja. De har 12 000 medarbetare, en omsättning på över 5 miljarder kronor och över 400 000 gäster serveras dagligen på någon av landets ca 210 restauranger.
Mc Donalds är även Sveriges största privata ungdomsarbetsgivare.
Källa: McDonalds.com/vår Historia
Utvalda historiska år:
1984 – öppnar Åsa Johansson en McDonald’s restaurang i Örebro och blir den första kvinnliga franchisetagaren i Europa.
1985 – Sveriges första McDrive öppnas i Kungens Kurva, Stockholm.
1986 – Happy Meal etableras i Sverige, 7 år efter USA.
1990 – Ronald McDonald Barnfond startar.
1993 – Det första Ronald McDonald Huset öppnar vid Universitetssjukhuset i Huddinge.
1997 – McDonald’s första vegetariska burgare Mc Garden kommer på menyn.
2009 – Första laddstationen för elbilar invigs på McDonald’s Lindvreten utanför Stockholm.
2018 – McDonald’s börjar med bordsservering.
Källa: McDonalds.com/vår Historia
Cassandra Solback
Rösten 