34 år efter premiären i Sverige bjuder Disney-showen inte på något annat än en sexistisk kvinnosyn och förlegade värderingar.
Disney On Ice turnerade nyligen i Sverige med sin show ”Find Your Hero”. Målgruppen är barn och för att dessa små liv skall ha en chans att se vad som händer på den förminskade isen vid tillfället, då storbildsskärm inte används, i Avicii Arena så måste du i alla fall lägga ut 1300kr för två vuxna och två barn. Det är då endast biljettpriserna – skall du utöver det köpa ”Disney-dricka” till barnen så kostar dessa 220kr styck, och skall du dessutom köpa en blinkande stav, för att Heja på dina Disney-hjältar så kostar en billigare sådan 420kr.
Nu är det ju såklart ”frivilligt” att köpa merch till sina barn på ett barn-event och självklart behöver biljetterna kosta en del för att täcka allas löner, hyror, avgifter och så vidare. Men vad som däremot aldrig får vara frivilligt när man skapar underhållning för barn, och då särskilt mindre barn, är att ta vuxenansvaret när det kommer till eventets innehåll och dess värderingar de projicerar.
Utan vuxenansvar – inget hjältedåd!
Avicii Arena fylldes med barnåskådare födda på 10- och 20-talet och då pratar jag om 2010- och 2020-talet – inte 1910- och 1920-talet, även om det emellertid kändes så när man som vuxen fick sitta där i publikhavet och säga saker som ”Nej, så får man inte göra” och ”Sådär var det förr i tiden, det gäller inte nu!” till sin barn.
Årets tema var alltså ”Find Your Hero” och på barnåskådarnas klädval att bedöma, var mångas hjältetolkning karaktärer i Frost, Stich och Vaiana. Alltså karaktärer i Disney-filmer från mellan 2002–2025 – vilket väl ändå är ganska så rimligt för dagens barnåskådare. Men istället för att låta moderna karaktärer som drottning Elsa, Stich, ledaren Vaiana och magiska familjen Madrigal få ta störst plats i showen – som de hjältar de är för dagens barn, så gavs mest utrymme till karaktärer från en förlegad tid.
1992 var första gången Disney On Ice kom till Sverige – jag var då sex år och gick inte bara på det årets show, utan på de flesta under hela 1990-talet.
På den tiden var det sorgligt nog förtryckta prinsessor man som ung tjej skulle se upp till, samt drömma om att bli räddad av någon taskig eller halvsnäll prins på vit häst.
Förtryckta karaktärer, så gott som alltid prinsessor/blivande prinsessor – som Askungen (1950), Ariel i Den lilla sjöjungfrun (1989), Jasmine i Aladdin (1992) och Skönheten/Belle i Skönheten och Odjuret (1991) var de största Disney-idolerna när jag växte upp – på det stereotypa och exkluderande 1990-talet. Berättelser baserade på HC Andersen och gamla folksagor – där tonårstjejer som Belle kidnappas av en våldsam och psykiskt misshandlande man, som hon sedan blir kär i. Där snart myndiga Jasmine tvingas gifta sig för att lagen, som Sultanen inte vill ändra på, säger det. Visst, Sultanen ändrar till slut på lagen – men endast till att tillåta Jasmine gifta sig med vilken man hon vill – det behöver inte vara en prins efter lagändringen, men det måste vara en man – och framför allt så måste hon fortsatt gifta sig. Även 16-åriga Ariel drömmer om att gifta sig, och bilda familj.
Inte konstigt att ens största dröm som liten var att just gifta sig!
Runt dessa unga tjejkaraktärer florerar alltså ett gäng av ilskna och allmänt oschyssta män! Och när det kommer till Skönheten och Odjuret så tyckte uppenbarligen Disney att det inte räckte med karaktärer som Odjuret, utan tillsatte den stereotypa mansgrisen Gaston – som försöker tvinga Belle att gifta sig med honom.
Stereotypiska könsroller och manipulerad kärlek!
Varför ger man karaktären Gaston ett eget nummer i Disney On Ice 2026, under temat ”Find Your Hero”? Varför låter man dessutom Gaston få framföra sin sång – som enbart handlar om hur man gör- och är för att bli en sådan stor stereotypisk mansgris som möjligt, och får detta att framstå som något positivt?
Det finns inga logiska svar på dessa frågor! Men dessa karaktärer och filmer är en del av varför det var så otroligt könsstereotypiskt och heteronormativt att växa upp på 1990-talet – och en stor orsak till att machokulturen kunde fortsätta att gödas. Men att för barnåskådare i Avicii Arena år 2026 låta karaktärer som Gaston få sjunga om vikten av att ha muskler som man. Att skrämma barnåskådarna genom att låta Odjuret vråla, skälla ut och knuffa iväg en gråtande Belle som faller ihop av uppgivenhet vid isens utkant. Att låta resterande förlegade prinsesskaraktärer, undergivet svansa runt kring stela prinsar på isen – och avsluta detta spektakel med att låta programpresentatören Mimmi Pigg säga ”Vilken tur att Belle kunde se Odjurets inre skönhet!” är inte bara totalt oansvarigt av arrangörerna – det är katastrof!
Det enda positiva från denna förlegade Disney-tid är att flera manliga karaktärer har långt hår! Idag är de flesta killkaraktärer i Disneyfilmerna korthåriga och bidrar till ett könsstereotypiskt hårmode.
Det var definitivt inte bättre förr – men något Disney On Ice lyckades med på 1990-talet var att skapa magi genom kostym och rekvisita – samt skildra dåtidens Disneynyheter, även om de var av förlegat innehåll.
Disney On Ice 2026 snålar på kostymen, har så gott som ingen rekvisita och skildrar 1900-talet. Disney On Ice är ett tydligt bevis på att det är av extra vikt att låta dagens barn få ta del av inkluderande och normkritisk kultur, som är pedagogisk och vars största syfte inte är att vara ett kommersiellt jippo som tjänar pengar på att sprida förlegade åsikter och värderingar.
Cassandra Solback
tidningenrosten.se 