Sverige har inte direkt skämt bort den svenska filmpubliken med julfilmer – men att fortfarande år 2025 tjata sönder Tomten är far till alla barnen (Kjell Sundvall, 1999) och 1991 års julkalender Sunes jul (SVT, 1991) är inte värdigt!
Julen är här och även nostalgin med alla sina fördomar, förtryck och okunskap!
År ut och år in under december månad både sänds och streamas den julfilm som blivit en klassiker och nästan ett lika mycket måste som Kalle Anka och hans vänner önskar God Jul kl.15 på julafton – jag pratar såklart om Tomten är far till alla barnen.
Kjell Sundvalls film har hela 26 år på nacken och visst kan man återse gamla julfilmer – men att ha denna, numera klassiker, som ett huvudnummer inom den svenska julfilmen och julfirandet är något problematiskt. Varje år i sociala medier flödas kommentarer som ”Världens bästa julfilm!” och ”Jag har redan sett den tre gånger nu i december” kring denna film, följt av nostalgiker som i monolog med sig själva upprepar filmens olika magstarka repliker.
Det har tack och lov hänt en del de senaste 26 åren och Tomten är far till alla barnen klickar inte riktigt med nutiden och bör således inte ha huvudnumret i december eller vara julaftonskvällens höjdpunkt på TV4.
”En svensk familjetradition” som Nina Gunkes karaktär säger – i en tillvaro där rasism, kvinnoförtryck, alkoholism, homofobi och misshandel regerar.
Ungefär var tredje replik är problematisk i denna julklassiker – som skildrar en storbarnsfamilj där fyra barn bor i hushållet. Skulle man skildra en storbarnsfamilj på film 2025, hade den kanske innehållit mellan 5-8 barn, men det är inte det relevantaste utan det som bekymrar är dessa barns tillvaro som är allt annat än ok. Det är julafton och det sups, slåss, knullas, vänstras – och allt detta mitt framför barnens ögon. Visst det är sorgligt nog många barns tillvaro i verkligheten, men det är inte ok utan ett problem – och detta kommer aldrig riktigt upp till ytan i filmen, där vuxenperspektivet ständigt är i fokus.
Julafton i Tomten är far till alla barnen är hemsk och allt annat än hälsosam – både för barn och vuxna, och förutom det har den både rasistiska och homofobiska inslag.
”Men du, äter veganer verkligen gröt? Mjölken kommer ju från korna och de måste ju lida något oerhört när man mjölkar dem!”
För 26 år sedan, alltså 1999, när denna film kom så var det modernt att skildra en så kallad bonusfamilj – och ville man vara lite extra med i tiden så skulle man ha med någon uttalad icke heterosexuell, någon från en annan kultur än den kristna och någon som inte äter kött. Tomten är far till alla barnen har allt detta – problemet är bara att detta möts med fördomar, förakt och okunskap i denna film. Det håller helt enkelt inte 2025!
En annan, numera klassiker, som går att streama på SVT Play och som ses som ett måste för en massa nostalgiska föräldrar, uppvuxna på 1990-talet, är julkalendern Sunes jul. Då denna är direkt riktad till barnåskådare gör den än mer problematisk än Tomten är far till alla barnen. Detta då denna gamla julkalender med 34 år på nacken innehåller så pass mycket problematik att den är allt annat än lämplig för barn att se!
Till att börja med så är den extremt könsstereotypisk – vilket inte var något som helst konstigt 1991 – men 2025 så skildrar den en tillvaro dagens barn inte bör ha som referens till sina värderingar. Här är det stenhårt vad som är ok att göra/vara/tycka om som kille respektive tjej, och avviker man från detta så mobbas man.
Man skall ha tjej-skräck och äcklas av ”tjej-baciller”. Sune och hans syskon kallar varandra för ”efterbliven” och pappa Rudolf svär i var och varannan mening. Sune pekar fingret åt tonåringar, man pratar om ”problem med vikt” och kallar tjocka för gravida. Listan på ord och problematiska inslag i Sunes jul kan göras lång!
Detta är också en tid då man såg det som fullt normalt att skildra barn vara kära i vuxna personer – det skulle aldrig hända i en modern produktion!
Sunes jul är inget annat än en tidsresa tillbaka till det fördomsfulla 1990-talet och är inget värt att vara nostalgisk över – framförallt inte i barns närhet!
Ett något modernare jul-inslag som visas och går att streama varje jul är En underbar jävla jul (Helena Bergström, 2015) som även den har väldigt rå humor och barn som får uppleva en jul de inte skall behöva vara med om. Detta genom på tok för mycket alkoholkonsumtion, brutal aggressivitet och ständig homofobi!
Denna julfilm skall skildra en för sin tid ”modern” familjekonstellation, där värdparet är ett homosexuellt par. Att detta alltid skall vara huvudfokuset så fort någon inte råkar vara heterosexuell är dock inte särskilt modernt och så här tio år efter premiären känns filmen inget annat än bara homofobisk.
Sverige och svensk film – vi kan så mycket bättre än så här och som åskådare kan man faktiskt kräva mer än dessa gamla förlegade rullar!
Men till dess finns moderna utländska rekommendationer som till exempel Jul igen (Christmas…Again?!, Disney, 2021) och Man vs. Baby (Netflix, 2025) som dessutom är barnvänliga. Vill man absolut se något äldre så är i alla fall klassikerna Ensam hemma (Home Alone, Chris Columbus, 1990, 1992) och Ett päron till farsa firar jul (National Lampoon’s Christmas Vacation, Jeremiah S. Chechik, 1989) bättre!
Cassandra Solback
tidningenrosten.se 