Moderniseringen av Vi på Saltkråkan var välbehövd och resultatet blev ändå helt ok – även om man hade önskat lite mer!
– Vår ambition är att bevara berättelsens hjärta och anda och samtidigt göra den relevant för dagens barn, säger Johanna Gårdare, dramachef på SVT.
Moderniseringen av Vi på Saltkråkan var välbehövd! Originalet gjordes för 60 år sedan – med dåtidens kärnfamiljenormer och stereotypa könsrollsideal.
Nya Vi på Saltkråkan har bevarat en hel del gammalt i form av välkända repliker och händelser – samtidigt har dessa moderniserats och anpassats för nutiden. Till exempel så drömmer inte Tjorven, spelad av Vega Åhman, om att gifta sig med en rörmokare, som tjänar snuskigt med pengar – hon tänker själv bli en rik rörmokare. I nya versionen frågar inte Tjorven Gud om att få ta en ny tårtbit – i ett svenskt samhälle där det inte längre är standard att gå i kyrkan på söndagar, utan hon frågar Melker, spelad av Henrik Norlén, om att få ta en tårtbit till.
Nya Vi på Saltkråkan innehar mångfald, en del karaktärers namn har uppdaterats för att passa bättre i nutid, det äts vegetarisk mat och Malin spelad av Nora Rios är ensamstående.
Vi på Saltkråkan är ju trots allt en barnserie och bör därmed vara mest relevant för dagens barn!
I kommentarerna, till de flesta artiklar, som publicerats om nya Vi på Saltkråkan har man kunnat läsa saker som ”Varför skall man göra om något som redan är så bra?” och ”För mig finns bara en Saltkråkan – jag vägrar att se den nya!” – allt detta skrivet av vuxna människor som antingen var barn när serien kom på 1960-talet, eller som senare under 1900-talet vuxit upp med serien.
Johanna Gårdare säger, i en intervju jag gjorde i våras, att man haft stor respekt för publikens oro för att de förändrar något som för många är en barndomsklenod, och att man varit varsam.
Men det är ju trots allt dagens barn och inte dagens vuxna – dåtidens barn, som är målgruppen för Vi på Saltkråkan. Förlegade könsroller, omoderna repliker och gamla synsätt i 1960-talets Vi på Saltkråkan blir något märkliga för dagens barn. För att få denna idylliska Astrid Lindgren klassiker att leva vidare behövs en ny version av Vi på Saltkråkan – och det är verkligen tydligt att fokuset varit att endast modernisera, och visa stor respekt för originalet. Både handling och repliker känns nämligen väl igen i den nya versionen av Vi på Saltkråkan och det är ju på detta sätt en modernisering av en Astrid Lindgren klassiker brukar göras. Den kritiska publiken verkar ha glömt att även klassikerna Alla vi barn i Bullerbyn och Mästerdetektiven Kalle Blomkvist även moderniserats och spelats in på nytt, där de senare versionerna numer är standard snarare än undantag. Detta är alltså inte något unikt för Vi på Saltkråkan. Och även i Bullerbyn och Kalle Blomkvist verkar man ha fokuserat på att respektera den äldre publiken, men det blir något märkligt när man i en Blomkvist-version från 1996 pratar om karaktären Eva-Lottas kvinnlighet, likt i originalet – åtminstone tyckte jag det när jag såg den moderna versionen som barn. På samma sätt blir det något märkligt när man i en modernisering av Vi på Saltkråkan fortsatt fokuserar en hel del på Malins utseende och framtida förhållande. Visst, 1960-talets version är extrem på detta område och är stundvis även ganska så brutal i de olika männens repliker till dåtidens Malin, spelad av Louise Edling Friberg, och den nya versionens vuxna fokuserar inte på Malins utseende och framtida pojkvän (istället för make). Men det blir något skevt att låta Tjorven och Stina, spelad av Lovisa Lindblad, fokusera på huruvida snygg eller tilldragande Malin är för att få en framtida pojkvän på fall – vilket skevt fokus ger inte detta dagens barnåskådare?
Johanna Gårdare säger att man moderniserat språket, miljöerna, referenserna, tematiken och karaktärerna så att de känns naturliga och igenkännbara för dagens barn – samtidigt som de behållit berättelsens kärnvärden som gemenskap, äventyr och härlig sommarkänsla. Och detta håller jag verkligen med om – det är tydligt serien igenom. Jag förstår även valet att uppdatera några karaktärers namn – som till exempel att Johan och Niklas ersatts med Elliot och Ivan, och att Teddy och Freddy ersatts med Julia och Elin – för att modernisera och ge karaktärerna nytt tolkningsutrymme. Men även fast nya Malin är ensamstående och inte servar sin pappa och sina brorsor med hushållssysslor så ser jag det som ett nedslag och riktigt snedsteg att karaktärens yttre och kärleksliv fortsatt är så pass mycket i centrum. Det är väl egentligen det som gör att jag inte kan ge nya Vi på Saltkråkan fem R och som fick mig att se om serien en extra vända innan jag satte mitt betyg som är:
Cassandra Solback
tidningenrosten.se 