”Sänk skatten så det blir mer att leva för!” är lovordet för höstbudgeten. Men det stämmer ju inte!
Inkomster är i det närmaste sjukligt snedfördelat, där några tjänar miljoners miljarder och andra inte har pengar till månadens slut.
Vad är det de gläds åt och vad är det de ser, som jag inte kan se?
Jag tycker att högermänniskor ofta hävdar att valmöjligheten ökar med skattesänkningar.
Den 20 september presenterades budgetpropositionen för 2024. Den 29 november debatterar och beslutar riksdagen om de övergripande utgiftsramarna – hur mycket varje utgiftsområde får kosta.
Av världens länder är merparten ekonomier med låga skatter, förnedring och allt annat som följer med ojämlikhet. Väljer dessa fattiga satar att leva utan sjukvård, rätten till utbildning och bristande jämställdhet?
Mycket av detta blev vi förskonade från då Sverige väljer en annan väg med högre skattekvot, mer
omfördelning och en mer jämlik samhällsmodell. Allt blev inte frid och fröjd med höga skatter och
offentlig sektor, men med livsmöjligheter och välfärd så toppade vi ofta mätningar över länder i
världen. I takt med sänkta skatter så faller vi detta index och anständighet.
Vi behöver en mer hederlig debatt om inkomster och skatter. Om vi tillåter så stora inkomstskillnader så måste vi ju omfördela köpkraft via skatt, annars följer ojämlikt och hatiskt klassamhälle med alla dess avarter.
Välfärd i form av vård, skola och omsorg som ska konsumeras måste finansieras.
Ingenstans eller någonsin har detta fungerat utan skatteomfördelning!
Den generella välfärdsmodellen gör det möjligt för alla att efterfråga, då vi betalar efter förmåga. Sänkta skatter omöjliggör detta och stora grupper har då inte pengar nog till välfärd – här som där.
Är det verkligen oklart eller svårt att se?
Det är egentligen märkligt att vi ska behöva folkbilda om detta, då minsta utblick ibland världens alla
orättvisor med klass-elände borde få oss att vara tydliga emot populism om att sänkta skatter skapar
valmöjlighet och frihet.
Vi tycks även helt glömt landets egen historia av fattigdom och förnedring.
Jag menar att fakta är det helt motsatta – där skatt skapar mer jämlika möjligheter till valfrihet och livschanser. Skatt är priset vi betalar för ett anständigt samhälle.
Vi ska inte ta ut mer skatt än vad som krävs, men att ta ut för lite i skatt är ett haveri. Ingen behöver tycka att det är häftigt att vara solidarisk och betala skatt, men alla måste förstå hur
avgörande detta är för generell välfärd, anständighet och resan genom livet.
Se dig om i världen, tänk på varför det är som det är där och vart vi är på väg
I stället för dagens populism och lögner så borde debatten handla om vilken skattekvot som krävs,
hur ansvaret för den generella välfärden ska bäras och vilken samhällsmodell vi ska ha.
Den budget som nu presenteras innehåller så många avarter med neddragningar av det anständiga – nya skattesänkningar och förmåner för dem som har mest.
Nu tar vi snabba steg mot en skattenivå, under många länder i Europa. Fundera på hur det till exempel är med föräldraförsäkring i Europas länder, hur länge de kan vara föräldralediga och få föräldrapenning – och om de har maxtaxa och garanterad förskola?
Hur är det egentligen med hemtjänst och äldrevården?
Ja, vem är det som får ta ansvaret för detta när vi inte betalar med skatter och tar ett gemensamt ansvar för välfärdens finansiering?
Är en europeisk beskattningsmodell med lägre skatter verkligen det vi drömmer om och kommer den skattesänkande högerideologin att vara nöjda om vi når dit?
Nästa anhalt på färden mot samhällets nedrustning kan då bli som USA eller varför inte Sydamerika.
Av världens 200 länder så valde vi en samhällsmodell som gjorde vårt land världsledande och det
känns en smula vilset när så många tycks tro att den består – utan att vi betalar priset, och detta kan
man lura i folk redan innan högerns stora neddragningar av folkbildningen slagit igenom.
Den generella välfärden och dess idé borde uppskattas
K-G Wanngård
tidningenrosten.se 