Medlöpare – nu räcker det!

Jag känner mig allt mindre tolerant för högerns förakt, ryggradslöshet gällande extremhögern och den allt tydligare rasismen.
En gräns är en gräns vi alla har att ta ansvar för!

Jag känner många, men har få vänner. Nyligen kallade jag en av vännerna för medlöpare och sa att det var dags att ta paus i umgänget.
Min vän är en snäll och försiktig person, som politiskt har tagit de liberalas medelväg av kapitalism och humanism. Lite som den sociala demokratins pragmatiska tolkning, men ändå inte riktigt då talen om de fria valen och lockelsen av låga skatter fick bestämma.
Vännen är borgerlig och då blev det liberalerna.
Samtalet där jag bröt upp handlade om demokrati, hoten mot densamma och dagens samhällsutveckling. Samtalet utspelas samma dag som Liberalerna deklarerar att de inte avser avsätta Richard Jomshof som justitieutskottets ordförande.
Jag tycker att det är fullständigt oacceptabelt att ordförande i justitieutskottet försöker göra sina hjärnspöken och sitt personliga krig mot muslimer till allas vår strid. Att samtidigt som statsministern manar till återhållsamhet, göra dessa utfall tycker jag visar på hur olämplig han och Sverigedemokraterna är.

Att inte se militarism, det maskulina, antidemokrater, rasism och nazism på tillväxt är enligt mig oursäktligt

Jag var starkt upprörd över det politiska läget, men min vän sa sig inte förstå upprördheten, då hotet han såg kommer ifrån muslimer och vänster. Där sa jag att – nu räcker det din förbannade medlöpare. Hårt, onödigt hårt, men det är så jag känner.
Tyskland på 1930-talet är inte Sverige på 2020-talet, men att inte se militarism, det maskulina, antidemokrater, rasism och nazism på tillväxt är enligt mig oursäktligt.

Inget är enkelt, och säkert har även klimatnödläget påverkat min sinnesstämning – då jag tycker att det är typ samma människor som har mest negativ inverkan på klimatet och som inte förmår att leva som vi måste.     
Kanske är det livet och åldrandet som gör att humöret brister. Till en del är det nog så, men mest av allt är det den jag är. Att leva som man lär och var lojal med värderingar – inte person. En hållning som förbättrar nattsömn, men inte alltid varit mig till godo.

Hållningen har underlättat beslutsfattandet, men ändå skapat smärta

Arbetsgivare har tolkat mitt agerande som bristande lojalitet och vänner har fått känna av var lojaliteten finns.
Under januariavtalet, med svek ifrån flera håll inom arbetarrörelsen, så tvingades jag gå ur det socialdemokratiska partiet. Det de då gjorde var inte social demokrati för mig!
    Jag kommer nog att se mig som socialdemokrat hela livet, jag önskar att det går bra för Socialdemokraterna, men mest önskar jag att de är socialdemokrater.
Förlåt, men lojaliteten är med ideologin.

Förlåt även till min liberala vän, men det finns en gräns som inte får passeras.
Du har, tillsammans med övriga högerpartier i regeringen, passerat den gränsen, enligt mig.
Jag vill och orkar inte höra på ert förljugna försvar och er moraliska kollaps. 

En gräns är en gräns vi alla har att ta ansvar för. Därför är detta nödvändigt.

K-G Wanngård