Klimatnödläget och klimatkatastrofer kan rimligen inte undgått någon. Värmerekord, översvämningar, bränder, torka och vattenbrist.
Katastrofer och nödlägen varierar, men de blir fler och intensivare.
Här hotas golfströmmen, årliga värmerekord och allt kraftigare oväder.
Om utsläppen av koldioxid fortsätter är vårt land cirka 5 grader varmare i slutet av seklet, enligt SMHI:s beräkningar 2019. Till slutet av seklet kan en 100-årshändelse innehålla 50 procent mer nederbörd.
Vad finns då, ja om 40–50 år?
Hur är det ens möjligt och varför är inte detta överordnat allt?
FN:s klimatrapporter är nattsvarta och FN:s generalsekreterare verkar ha slut på kraftfulla beskrivningar som kollektivt självmord och motorväg mot helvetet. Vi hör, vi vet, men…
Så sent som 2015 så fanns hopp om internationellt samarbete. Representanter ifrån hela världen var samlade i Paris, och nu skulle världen enas och klimatet värnas. Sedan kom Trump, Bolsonaro med flera.
Här i Sverige samlas en extremhöger för ett regeringsunderlag. Detta trots innerliga löften om motsatsen.
Kraftigt sänkta drivmedelspriser och klimatslakt
Högerpartier ser ut att vinna många väljare på löften om kraftigt sänkta drivmedelspriser. Efter regeringsskiftet 2022 lades Miljödepartementet ned – klimatlag och klimatmålen är lämnade därhän.
Sverige klarade inte klimatkraven före denna ”slakt”, men nu ökar utsläppen istället för att minska.
Ett ytterst lyssnarviktigt sommarprat i P1 är den 10 augusti 2023 med Maria Wolrath Söderberg. Hur vi vet, förnekar och lyckas gå vidare. För vet om klimatnödläget, det gör nästan alla. Men ändå så tillåter vi det att fortsätta.
Vi i Sverige tillhör den andel av jordens befolkning med mycket stor klimatpåverkan. Men också klimatpåverkan är ojämlikt, där de som påverkar mest negativt kan släppa ut mer än tusen ton koldioxid per person och år. Det är till exempel yacht, privatjet och olika bostäder runt om i världen.
En rapport från Oxfam 2020 visade att de rikaste en procent i världen släpper ut mer än dubbelt så mycket koldioxid som den fattigaste hälften av jordens befolkning.
För att ha en chans att klara klimatmålen så bör vi göra max en flygresa per år. Ändå är det många som gör 10, 20 och 30 flygresor då de har så viktiga jobb, behöver rekreation och anser sig behöva träffa släkt och vänner.
Nästan alla vet om klimathotet och tror på fakta. Hur är detta då möjligt?
En stor del av svaret får vi när vi lyssnar på ovan nämnda sommarprogram med Maria Wolrath Söderberg.
Maria forskar om svenskarnas inställning till klimatfrågor och pratar om vad vi kan göra för att göra rätt.
Om det inte gällde vår framtid så kunde vi acceptera att några inte bryr sig!
Om det vore priset på korv, skattekvot eller yttrandefrihet, ja, då kunde det vara förståeligt med politiska skiljelinjer och pengabetydelse.
Men nu är det vår överlevnad som kopplas bort och bjuds ut på en politisk marknad med löften ifrån en samhällsföraktande och klimatförnekande extremhöger.
Ansvaret är allas, ta ditt!
K-G Wanngård
tidningenrosten.se 