Foto: Privat
En park som kan ändra skepnad så pass drastiskt som Humlegården, på bara några timmar.
Ena dagen full av aktivism och kamp – andra dagen folktom och grå.
Folktomma alléer och en näst intill tyst park, där endast några skrikande fiskmåsar hörs och några hundrastande individer syns. Det är så Humlegården i Stockholm visar upp sig den andra maj. Tisdagen efter Arbetarrörelsens demonstrationsdag.
Ena dagen är parken fylld av folk. I varje allé rader av människor med plakat och röda fanor i händerna. Orkestern trummade och spelade på sina trumpeter.
Runt Linnémonumentet och kålträdgården hölls det tal och diskuterades.
”Dagen efter”, för en del den 1:a maj – ”Dagen efter”, för andra den 2:a maj!
Den 1:a maj är Arbetarrörelsens dag och på en kongress i Paris år 1889 bestämdes det att man skulle demonstrera runt om i världen, just denna dag. 1938 beslutades det i Sveriges riksdag att första maj skulle bli en helgdag, det vill säga en röd dag.
En känd gammal plansch med orden ”NEJ, Valborg är ett borgerligt påhitt. Kom inte bakfull till första maj” visar att prioriteringsordningen av dessa två stora dagar kan se väldigt olika ut.
Trots att dagen innan första maj, alltså Valborgsmässoafton, inte är en röd dag så är det väldigt många som antingen tar ledigt eller är lediga och firar denna dag.
Det är mösspåtagning för årets studenter, majbrasa och till och med Sveriges kung fyller år. Därför är det flaggdag denna dag. Många festar loss och förmodligen är en hel del bakfulla dagen efter, på Arbetarrörelsens dag, den första maj. Andra tar det kanske lite lugnare på Valborgsmässoafton och samlar kraft för att demonstrera och avmarschera från Humlegården i Stockholm den första maj.
I en stadsdel där intresset för Kungahuset är högt, dagen efter ”Valborg” och Kungens födelsedag – då i alla fall en hel del studenter är bakfulla, fylls parken på med olika generationers demonstranter och aktivister. Men alla med samma mål – att få till, vad de anser vara ett bättre Sverige och en schysstare arbetsmarknad.
Med plakat med texter som ”Sluta hyvla”, ”Trygghet för vanligt folk” och ”Vinstfri välfärd” ställde sig hundratals människor redo i regnet, att marschera från Humlegården, genom Stureplan, upp på Kungsgatan och mot Norra Bantorget.
En av de som deltog var Katarina Helling, vice ordförande och facklig ledare (S) i Tyresö Arbetarekommun.
Hon gick tillsammans med fackförbundet Handels i demonstrationståget, ett fackförbund hon själv är förtroendevald inom.
– 1:a maj är arbetarnas dag och den dagen vi tillsammans står upp extra mycket för våra åsikter och visar vår gemensamma styrka, säger Katarina Helling, 49, som demonstrerar för nionde året.
På hennes plakat stod det ”Tänderna tillhör kroppen”. Att tänderna inte ingår i den allmänna sjukvården är en fråga som är aktuell inom politiken.
Stämningen i Humlegården den första maj upplever Katarina som otroligt bra, trots det kalla vädret och regn.
– Det regnade mer eller mindre hela tiden och blev väldigt kallt till slut. Humöret i tåget och på Norra Bantorget var ändå bra, säger Katarina Helling.
Norra Bantorget, även kallat för Arbetarkvarteren, med LO-borgen och statyer av tidigare aktivister som Hjalmar Branting i Brantingmonumentet i Brantingparken och August Palm som var en socialdemokratisk politiker, agitator och journalist.
Norra Bantorget är demonstrationens slutdestination.
Den första maj samlas alltså personer som Katarina i Humlegården, för att demonstrera för alla människors lika värde och samma rätt att forma samhället och sina liv. Parken fylls med musik, sång och slagord i megafon. Dagen efter, den andra maj, är vädret fortfarande kallt och grått men inte regnigt. Men parken är nästintill folktom och tyst – inte ett spår syns till efter gårdagens fest och demonstration.
– Jag kommer att demonstrera tills benen inte längre när mig. I år gick jag med stukad fot, avslutar Katarina Helling, vice ordförande och facklig ledare (S) i Tyresö Arbetarekommun.
Den 1:a maj är Arbetarrörelsens dag och på en kongress i Paris år 1889 bestämdes det att man skulle demonstrera runt om i världen, just denna dag. 1938 beslutades det i Sveriges riksdag att första maj skulle bli en helgdag, det vill säga en röd dag.
En känd gammal plansch med orden ”NEJ, Valborg är ett borgerligt påhitt. Kom inte bakfull till första maj” visar att prioriteringsordningen av dessa två stora dagar kan se väldigt olika ut.
Trots att dagen innan första maj, alltså Valborgsmässoafton, inte är en röd dag så är det väldigt många som antingen tar ledigt eller är lediga och firar denna dag.
Det är mösspåtagning för årets studenter, majbrasa och till och med Sveriges kung fyller år. Därför är det flaggdag denna dag. Många festar loss och förmodligen är en hel del bakfulla dagen efter, på Arbetarrörelsens dag, den första maj. Andra tar det kanske lite lugnare på Valborgsmässoafton och samlar kraft för att demonstrera och avmarschera från Humlegården i Stockholm den första maj.
I en stadsdel där intresset för Kungahuset är högt, dagen efter ”Valborg” och Kungens födelsedag – då i alla fall en hel del studenter är bakfulla, fylls parken på med olika generationers demonstranter och aktivister. Men alla med samma mål – att få till, vad de anser vara ett bättre Sverige och en schysstare arbetsmarknad.
Med plakat med texter som ”Sluta hyvla”, ”Trygghet för vanligt folk” och ”Vinstfri välfärd” ställde sig hundratals människor redo i regnet, att marschera från Humlegården, genom Stureplan, upp på Kungsgatan och mot Norra Bantorget.
En av de som deltog var Katarina Helling, vice ordförande och facklig ledare (S) i Tyresö Arbetarekommun.
Hon gick tillsammans med fackförbundet Handels i demonstrationståget, ett fackförbund hon själv är förtroendevald inom.
– 1:a maj är arbetarnas dag och den dagen vi tillsammans står upp extra mycket för våra åsikter och visar vår gemensamma styrka, säger Katarina Helling, 49, som demonstrerar för nionde året.
På hennes plakat stod det ”Tänderna tillhör kroppen”. Att tänderna inte ingår i den allmänna sjukvården är en fråga som är aktuell inom politiken.
Stämningen i Humlegården den första maj upplever Katarina som otroligt bra, trots det kalla vädret och regn.
– Det regnade mer eller mindre hela tiden och blev väldigt kallt till slut. Humöret i tåget och på Norra Bantorget var ändå bra, säger Katarina Helling.
Norra Bantorget, även kallat för Arbetarkvarteren, med LO-borgen och statyer av tidigare aktivister som Hjalmar Branting i Brantingmonumentet i Brantingparken och August Palm som var en socialdemokratisk politiker, agitator och journalist.
Norra Bantorget är demonstrationens slutdestination.
Den första maj samlas alltså personer som Katarina i Humlegården, för att demonstrera för alla människors lika värde och samma rätt att forma samhället och sina liv. Parken fylls med musik, sång och slagord i megafon. Dagen efter, den andra maj, är vädret fortfarande kallt och grått men inte regnigt. Men parken är nästintill folktom och tyst – inte ett spår syns till efter gårdagens fest och demonstration.
– Jag kommer att demonstrera tills benen inte längre när mig. I år gick jag med stukad fot, avslutar Katarina Helling, vice ordförande och facklig ledare (S) i Tyresö Arbetarekommun.
Cassandra Solback
Rösten 