Efter årtionden av samhällsexploatering där näringslivet tagit över det som tidigare var fredat ifrån marknaden. Vården, skolan och omsorgen är nu tillsammans med el, järnväg, apotek och andra samhällsnyttigheter aktörer på en marknad. Förändringar som skett utifrån företagskrav där de förenat sig med politiken för att nå sina mål.
Det kan knappast ha undgått någon att notera hur skamlöst man idag rör sig mellan att vara folkets tjänare och tjäna egna stora pengar.
Exemplen på misslyckanden är många och utfärdade löften om lägre kostnader blev i stället aktieutdelningar. El-marknaden är det senast uppmärksammade exemplet med kostnadsexplosion för konsumenter, trots att den inhemska el-produktionen har överskott utan förhöjda produktionskostnader.
El-marknadsreformen motiverades med att införa ökad konkurrens och öka valfriheten för konsumenterna samt genom öppen och ökad handel med el skapa förutsättningar för en effektiv prisbildning. Effektiv prisbildning, för vem?
Avregleringen av el-marknaden skedde utifrån de behov som storföretagen och monopolen i Sverige hade och har
Därför lade den borgerliga regeringen ursprungligen fram förslag som socialdemokratin senare accepterade.
Riksdagen blir en formalitet när makten flyttats till slutna styrelserum. Demokratin förvandlas till politisk teater där kapitalet regisserar.
Exemplen är många och resultaten ökar hela tiden kapitalets makt över demokrati, samhället och våra liv.
Per Molander skrev för ett antal år sedan boken ”Ojämlikhetens anatomi” och har där med avsnitt om Nash teori och vikten av fungerande demokrati och starka fackföreningar. Fackföreningar och demokrati är de medel folket har för att få makt över sina liv.
Vårt land genomgick en monumental förändring i och med framväxandet av fackföreningar och allmän rösträtt. Folket fick redskap att styra om samhället och Sverige går ifrån ett fattigt utvandrarland till världsledande välfärdssamhälle. Då ökade jämlikheten och allas livsmöjligheter, men i och med marknadsmakten så upphör den. Nash teori är obönhörlig där den starke vinner!
Men i takt med en växande internationell kapitalism har samhällsansvar och jämlika livsförutsättningar pressats tillbaka i en takt vi knappast trott var möjlig!
Offentlig sektor som var fredad och skulle leverera efter behov är nu aktiebolag och vinstmaskiner. Hur var det möjligt och i vems intresse?
Vi känner alla till löften om valfrihet, lägre priser och bättre konkurrens. Men vems intressen gick våra politiker och vart går våra politiker när de slutar som demokratins företrädare?
Vi vet hur de berikat och berikar sig själva!
Udden var riktad mot just LO då det är den del av fackföreningsrörelsen som påverkar politiken mest.
Så förlorar folket det demokratiska värnet och kvar är då fackföreningar.
Högern vet självfallet om dessa värn och 2007 chockhöjdes kostnaden för att ha en arbetslöshetsförsäkring med flera hundra procent för LO-medlemmar. LO skulle tystas.
Resultatet var till marknadens belåtenhet och uppemot en halv miljon löntagare ger upp sitt fackliga medlemskap. En enorm försvagning och marginalisering av facket.
Efter två mandatperioder med marknadsstyrd högerpolitik så har det varvats med två mandatperioder av marknadsstyrd socialdemokrati. Marknadsstyrd socialdemokrati drar med sig fackföreningsrörelsen i det politiska spelet på ett förgörande sätt.
Förändrad konflikträtt och manipulerade förändringar av anställningsskyddet har gett överblickbara skador. Det nya huvudavtalet är marknadsstyrd politisk teater där fackets idé går förlorad.
Vilka är vi, vad vill vi och vad gör vi?
K-G Wanngård
Rösten 