Om resultatet är otillfredsställande, då är risken stor att det blir samma om vi fortsätter som förut. För att kunna bryta utvecklingen behövs en stark berättelse som berör.
Minns hur vi en gång i tiden agiterade för socialism och hur stora riskerna var för dem som skulle övertygas. Men det gick då det kunde presenteras en trovärdig berättelse som ingav framtidshopp.
När pandemin slog till våren 2020 så fick facket tusentals nya medlemmar och partier till vänster får ett uppsving i opinionen. Skälet var att oron kom människor ”inpå skinnet” och många söker trygghet. Insikten om detta måste fördjupas då så mycket av svaren finns här. Fler måste förstå, dela vår vision och anse att det vi gör är rätt.
När nu LO säger att de ska vända den negativa utvecklingen med sjunkande organisationsgrad så ser jag inte hur. Om man göra samma, samma så blir det troliga resultatet detsamma. Om LO inte har en trovärdig berättelse som berör, ja då berörs knappast folk. Samhällsförändringar går hårt åt den fackliga idén och organisationsgraden har i Sverige för LO sjunkit med 20 procentenheter på några årtionden.
Den stora åderlåtningen stod alliansregeringen för då de 2007 gör A-kassan mer försäkringsmässig
Ur ett högerperspektiv smått genialt då de genom att höja avgiften till A-kassan kraftigt för LO-medlemmar blir utfallet som man kunde förvänta. Flera hundra tusen LO-medlemmar lämnar A-kassan OCH medlemskapet i fackföreningen. Varför var detta då så viktigt för högern? Jo, för att de hade gjort sin läxa och vet att arbetare endast har fackföreningar och demokrati som värn mot rå kapitalism.
LO och deras starka koppling till socialdemokratin var nyckeln till att bryta upp den i Sverige rådande hegemonin. Ett ordentligt sårat LO skulle inte kunna vara den samhällspåverkare de under lång tid varit. Utan ett starkt LO så skulle socialdemokratin tappa i styrka.
Operationen blev ytterst lyckosam och LO tappade medlemmar, inkomster, makt och är nu även allvarligt sårat av inre slitningar.
Facken för tjänstemän och akademiker blev inte alls lika hårt ansatta av högern då de inte tar politisk ställning och påverkar samhället på samma aktiva sätt
Självklart finns svaret även i övrig samhällsutveckling med Internationalisering, EU-makten över samhället och marknadsekonomins totala dominans. Världen har översköljts av kapitalism och marknadslösningar i stället för demokrati och gemensam styrning och ägande. Även om utvecklingen är global så är Sverige kanske det tydligaste exemplet på hur det kan svänga och hur det förändrar oss och samhället.
Vi har i Sverige, under några årtionden, infört ett klassamhälle där många har det relativt gott och andra halkat efter rejält. Den ekonomiska ojämlikheten är stor, men ojämlikhet kan inte enbart mätas i ett traditionellt klassperspektiv med över och underordning, även om det växt oerhört. Vi måste även se samhällsförändringar på en horisontell axel där så mycket förändrats med avfolkning av landsbygd, industrisamhällens kollaps, jämställdheten, sexuell läggning och etnicitet. Många av dessa förändringar har varit för på bekostnad av LO-männen. En grupp som är relativt värdekonservativa har fått se andra ta plats och tvingat dem tillbaka.
Vi har missgynnade som känner sig svikna och lockas av högerns retorik med nostalgi, lag, ordning och gruppmotsättning
Många besvikna vill få upprättelse och drivs av en maskulin gruppgemenskap där män har sin berättigade plats.
Inom LO-gruppen finns stora skillnader i stödet för högerpolitik mellan kvinnor och män. Kvinnor röstar i betydligt högre utsträckning på partier som stödjer välfärdssamhället, solidaritet och ansvar. För männen är hårda tag, nostalgi och revansch viktigt. Men många andra faktorer påverkar – vem som styr samhällsdebatten, hur vi mäter framgång och känslan att vara bland samhällets vinnare.
Ska utveckling brytas måste synen på samhällets ordning brytas genom att alternativ görs begripliga, attraktiva och möjliga. Här finns mycket att önska fackligt politiskt.
När socialdemokratin upplevs som typ samma som högerpartierna, kanske lite light och något humanare, så är det otillräckligt.
När facken får ge sig i strid efter strid och sedan strider inbördes och kompromissar tills det är kraftlöst urvattnat så förloras idén
Fackföreningar är och måste vara en organisation för kamp och solidaritet. Socialdemokratins regeringsinnehav från 2018 med januariöverenskommelse skapade en facklig politisk sammanblandning och försatte LO i ett mycket svårhanterligt läge. Ett historiskt misslyckande som följts upp med utmanande utnämningar av fackliga ledare.
För att bryta högerns ”makt över tanken” så måste facket och den politiska vänstern ha en berättelse om morgondagen, samhällsproblemen och lösningar.
Berättelsen måste beröra och vara relevant med den egna upplevelsen.
Finns inte glöden, finns inte berättelsen och modet att stå upp för det anständiga, ja då finns inte stödet eller platsen i politiken och det framtida samhällsbygget.
K-G Wanngård
Rösten 