Arbetare och tjänstemän röstar nu i betydande utsträckning på en alltmer extremhöger.
Sedan 1980 talet så har vi försämrat anställningsskyddet i omgångar. Vi har sett löneandelen sjunka i takt med ersättningen ifrån arbetslöshetsförsäkringen. Sjukförsäkringen är sjuk och regelverket tycks finnas för att håna dem som inte stod pall.
Hur tycker ni att det går? Svaret är att det går så där – ja, eller ärligt, det går åt helvete. Själv är jag en loser. Under de 40 år jag varit verksam, fackligt och politiskt så har det gått utför – hela tiden.
Vi fick två extra semesterdagar som vi rätt omgående fick lämna tillbaka. Friskskriver dödligt sjuka för att de ska komma bort ifrån utanförskapet. Hur ser det ut i huvudet om man tycker det är rätt?
Den privata sektorn har numera rätt att ta över allt som de tycker det kan finnas profit i. Skolan är en marknad, sjukvården är en marknad och äldrevården är en marknad.
Utsikterna och det vi lämnar till våra barn är ett hån. Men som alla resor mot det oundvikliga så gäller att hålla på etiketten
Miljövänner är muppar som ska bekämpas. Upprop mot drivmedelspriser 2021, sex år innan vi passerar gränsen för koldioxidutsläpp vi aldrig fick passera. Vi vill inte, vi orkar inte ta in det som redan är ett faktum. Vi vet att det inte är i morgon som det var i går, men ändå så får det inte påverka våra liv.
Idag upphandlas offentliga jobb och då får de acceptera att pension, semestern och anställningsvillkoren försämras. Att de ständigt övervakas och till och med tillgång till toalett ryker för många. Några ska springa mellan besöken av äldre och andra har delade turer med uppehåll på 4–5 timmar, miltals hemifrån. Det är så ofta deltid, visstid och gig-ekonomi erbjuds dem som sliter för familj och land. Men vi ska alla vara glada, då protester liknas med en destruktiv och negativ bild av vårt land.
Det är högre pensionsålder och usla pensioner för så många. Guld och lyx för dem som har. De som har minst betalar hemmamys, kök och tvätt för dem som har det bäst
Vi belånar oss för att hänga med på bostadsmarknaden. Vi jobbar så mycket hårdare och ska orka längre. Hur? Vi har sett vinsterna öka hos företagen som hela tiden kräver förenklade regler, högre vinster, sämre trygghet för de anställda, slippa skatter och att samhället ska stödja när marknaden är skakig. Vi måste anpassa oss till verkligheten, en verklighet bortom det verkliga där vinster och inte liv värderas.
Eländet smyger sig på oss som ett spöke och vi springer på lite extra i vår oro och när rädslan tar över så kommer desperationen. När då näringslivets budbärare pekar på hoten så tycks vi inte förmå att genomskåda pratet om frihet, rätten att välja och vi och dem. I stället tycks vi tro på nattväktarstat och trångsynt egoism.
Vi som fick vår utbildning i en likvärdig skola röstar nu på ojämlikhet och sparkar undan benen för framtida generationer av arbetarbarn. När och varför vi vände åter och återigen bär på klass och elände går inte riktigt att säga eller förstå. Det som en gång gjorde vår stund på jorden till ett helvete är nu nyckeln till framtiden. Men bakåt går det för oss och vår jord.
De rikaste berikar sig och vi betalar deras överflöd. Deras inkomster kan vara mångdubbelt våra och deras klimatpåverkan många tusen procent över det acceptabla, men det fortsätter i en allt snabbare takt och krav på dem är kommunism och avund.
Vi tycks inte orka att se, ta in och göra rätt. Vi orkar inte stå emot en allt råare och krävande kapitalism
Varför vi ska ha det såhär och varför accepterar vi detta, blir alltmer märkligt. Priset blir högt och tillkämpad rätt går förlorad. Varför är det rätt att några tjänar miljoner i bonusprogram när andra blir avskedade, fattigpensionärer och utförsäkrade?
Miljarders, miljarder finns för vinster, men inte till löner, pensioner och jämlikhet. Vi har inte ens råd att rädda klimatet och oss själva. Vi rusar mot hopplöshet i en rasande fart. Men det får man knappast säga utan munnen den ska skratta och vara glad.
Vi är så fullproppade av managementkurser att vi måste säga minst tre bra saker för att våga närma det helvetet vi skapar oss alla.
Tror vi att vi går under om vi kräver vår rätt, anständighet och en framtid?
Förlåt, jag skulle varit tydligare med det jag tror på. För det jag nu ser är in i helvete fel. Men vad vet jag som varit med och förlorat under alla år.
K-G Wanngård
Rösten 