Små pojkar får tidigt lära sig att de har större befogenheter än andra. Rätten att ta för sig, vara bestämd och att det inte är så farligt när detta görs på bekostnad av andra. Varför skulle pojkar och gubbar ändra sitt beteende när normen inte kräver det?
Så länge inte alla män tar ansvar så är det såhär männen är!
När män är pojkar börjar deras utbildning som makthavare i det patriarkala riket. De får lära sig att ta för sig – i sandlådan, i gruppen, i omgivningen och i livet. Här finns inget ”Vänta på din tur”, ”Dela med dig” eller ”Fråga först” utan det är att ta för sig som gäller och visa vad man vill – att vara stor och stark. Sen växer de upp och blir uppfångade av männen i den patriarkala vuxenvärlden. Männen som länge stått där och stampat med tre mål i fokus – hindra jämställdhetsutvecklingen, behålla makten och fortsätta att få mest betalt. Som ung man i detta gubbvälde gäller det att rätta sig i ledet, annars får du inte vara med – annars är du ingen riktig man.
Så länge inte alla män tar ansvar och konservativa äldre kvinnor tycker det är rimligt med pojkstreck, så kommer sexistiska gubbar undan med att vara ”gubbsjuka”!
Jag försvarar inte pojkarna, absolut inte! Som vuxen har vi alla nämligen skyldighet att ansvara för våra egna handlingar – vad vi gör och säger, men även vad vi inte gör och inte säger. Och visst, det är oerhört synd att pojkar och flickor uppfostras så olika, baserat på om de har en snopp eller snippa innanför blöjan eller underbyxorna. Det fortsätter bara att göda patriarkatet och så länge man gör denna skillnad på barn och barn så finns det heller inget utrymme för ett tredje kön – eller för den enskilda individen, överhuvudtaget. Men medan tjejer och kvinnor kämpar sig blodiga livet igenom, i hopp om att få det lite bättre än tidigare generationer – så daltas det med gubbarna och killarna medan männen bara kan köra på!
”Snart blir man väl anmäld bara man hälsar på ett fruntimmer!”
”Det går inte att lära gamla hundar att sitta!” fel – fel, fel, fel! Det är inget annat än ren undanflykt och ett sätt att försvara patriarkat och ojämställdhet! Är det endast personer födda med snippor som innehar genen som gör att du kan tänka fritt och utvecklas? Borde vi kvinnor inte i sådana fall värdesättas högt i samhället?
Jag tror inte att det är snippan som avgör – det är viljan! Om det finns en vilja att ha ett humant och jämställt samhälle eller inte. Att den inte finns blir väldigt tydlig när man kallar någon för ”fruntimmer” och när man låtsas tro att det är lätt att sätta dit sexistiska män. För ingen vuxen man kan väl ha undgått övertaget han har i samhället och som han fick lära sig att han hade redan i sandlådan – eller på riktigt tro att det ens är lätt att sätta dit våldtäktsmän? Knappast – det handlar inte om det, utan om att bevara värdeskillnaden mellan man och kvinna. För ja, du borde bli anmäld och fälld om du trakasserar en annan människa – fysiskt eller psykiskt. Både du och jag vet att det inte handlar om att hälsa på någon – hur många makthavande män skiter inte i att hälsa på sina kvinnliga kollegor?
Det handlar om att försöka intala sig själv och sin omgivning om att man som man har rätt att ”kladda” på kvinnor, utan deras samtycke. Detta blir supertydligt då dessa gubbsjuka män aldrig skulle tillåta att män kladdade på dem – utan samtycke.
I ett patriarkat är det därför oerhört viktigt att lära pojkar att de inte har rätt att ta för sig av andra och att lära flickor sitt egenvärde – och att i övrigt uppfostra barn som individer och inte som kön.
Och för att samhällsförändringen skall kunna ske innan jordens alla resurser hinner ta slut, har alla män det största ansvaret – precis som ni vill ha det – kan ni då inte bara ta det på riktigt?
Cassandra Solback