Trots att det endast är sex år tills vi passerar den gräns för koldioxidutsläpp vi aldrig fick passera, trots alla varningar, rapporter och naturkatastrofer så tycks vi inte ta allvaret på allvar. Är klimatet ens något för fackföreningsrörelsen? Många gör sig lustiga över miljöpartister och är förbannade på beskattning av till exempel plastpåsar och fossila drivmedel.
Visst är det en symbolhandling, men låt oss göra det enkelt och konstatera att det skapas varken jobb eller välfärdssamhällen på en död planet. Kapitalismens krav på vinstmaximering är så ofta orsaken till problemen och kommer aldrig att ta det ansvar som krävs. Visst, de kommer att vara med i en omställning om det går att göra vinster, men ansvaret för att göra det som krävs är vårt. Det borde vara en självklar sak för den sociala demokratin att ta ett tydligt ansvar för klimatomställningen. Ett omställningsarbete där vi inom facket har ett ansvar för mobilisering och en viktig roll i det arbete som måste ske, ske nu och i stor omfattning.
Vi tycks inte orka ta in det faktum att det i morgon inte kommer att vara som igår
Det är anmärkningsvärt och frustrerande att ansvaret inte axlats och att det fortfarande finns en så stor skepsis till att vi har ett klimatnödläge. FN:s generalsekreterare varnar för kollektivt självmord och världens samlade forskarkår varnar och vädjar. SMHI-prognosen säger att medeltemperaturen i Sverige perioden 2070–2100 har ökat med 5–7 grader. De mål som fastslogs i Paris 2015 om att hålla medeltemperaturen i världen under 1,5 grader är hopplöst förlorat.
När pandemin slog till våren 2020 så samlade sig världen till handling och betydande resurser satsades på att få fram vaccin och att klara krisen. En viktig erfarenhet att ha med sig i debatten då många nu säger att Sveriges utsläpp är små i relation till vad som släpps ut i världen. När pandemin bröt ut och det var allvar så tog alla världens länder (efter förmåga och galen högerpolitik) situationen på allvar och tog sin del av ansvaret.
Det gick att samla världen när vi tog allvaret på allvar, men vi gör ju inte det med klimatnödläget
Vi hittar ursäkter och kryphål för att få fortsätta med det som håller på att ta död på förutsättningarna på jorden. Skälet är att vi inte vill inse och ta allvaret på allvar och att kapitalistiska systemet har andra drivkrafter.
Pandemin var på allvar och verkligheten kom oss alla nära. Vi ställde om och tog ansvar för att komma till rätta med hoten. Fackföreningsrörelsen fick 10 000-tals nya medlemmar och socialdemokratin stärkte sin position i opinionen. Folk var med rätta oroliga och sökte tryggheten i facket och en anständig politik. Detta är en insikt som vi måste ta på allvar och se till att budskapen tydliggörs då krisen måste upplevas som en kris innan vi kan samla tillräckligt med stöd för nödvändiga insatser.
Det vi måste få full aktivitet på borde varit igång sedan lång tid då det nu inte finns något förhandlingsutrymme, bara tydlighet och en jävla massa jobb. Framtiden och vår jord är värd det!
K-G Wanngård
Rösten 