Min barndom är full av Disneyprinsessor med målet att bli räddade av en prins på vit häst – eller som behöver bli kysst av en främling för att överleva. Hoten var ständigt runtomkring en. Skönheten Belle blir inlåst av en man som är ett uttalat odjur och som hon måste älska för att bli fri. Listan på Disneysagor som förskönar stereotyper och förtryck kan göras lång och många av dem har levt vidare till dagens generationer av barn. Men nyproducerade barnböcker är inte alltid bättre dem.
I de gamla Disneyklassikerna – såväl böcker som filmatiseringarna, regerar gamla konservativa könsnormer och förtryck utan att skämmas! Det här märks i kläder men framför allt i handling. På 90-talet växte jag upp med förebilder som smala uppstylade prinsessor, iklädda balklänningar och högklackat som rörde sig sensuellt och ständigt var i behov av att räddas av en stilig prins som skulle ge dem det efterlängtade livet. Vad det där efterlängtade livet var undrade jag många gånger, men det blev aldrig någon riktig tydlighet i det. Fokuset var alltid att som ung kvinna bli räddad av en man och det blev i mina unga år, snabbt tydligt att det fanns ett stort behov av att ha en man – någon som skulle ta hand om en och som man skulle få att älska en.
Vissa saker har väl ändå hänt sedan tiden med Belle, Ariel och Jasmine som sedan gick över till tiden då Bert lärde killarna i klassen att göra ”Balla, balla” på tjejernas rumpor, man såg på Baywatch efter skolan och hittade kassvis med porrtidningar i närmaste skogsdunge. Jag menar prinsessan Anna i Frost kysser inte ishuggare Kristoffer för att överleva – även fast hon försöker, utan det slutar med att hon väcks till liv av kärleken från sin syster och ger prins Hans en höger. Men normerna i kläder, kroppar och sexualitet sitter ändå kvar. Supersmala midjor på tjejerna, som dessutom alltid har långt hår medans killarna oftast har kort hår och vilken levande människa går egentligen så som Elsa gör?
Även fast Frost ändå är en av de mest nytänkande Disneyfilmerna så återstår frågorna – varför är det bara animerade honor som har ögonfransar och varför är alla heterosexuella? Ärligt – hur vanligt är det att alla du känner av det manliga könet saknar ögonfransar?
Det vore verkligen på tiden att Kalle Anka tog på sig en kjol istället för att gå med rumpan bar, att Ariel tog tag i sin sångkarriär istället för att svansa efter någon som bara vill ha henne om hon har ben, och att Jasmine fick hjälp med att slå sig fri ifrån hedersförtryck!
Stereotypa normer, våld och förtryck!
Allt det här krävs att tänka på när vi för stereotypa normer och förtryck vidare till våra barn, genom att läsa och visa dåtidens sagor för dem. Om vi nu prompt måste envisas med att hålla fast vid dessa gamla konservativa Disneyfaror. Men en av dem borde vi ändå faktiskt avstå ifrån helt och hållet – nämligen Skönheten och odjuret. Här skildras nämligen både våld och allvarligt förtryck! Bara namnet i sig bidrar till könsnormer, men att Belle blir inlåst av en hotfull och våldsbenägen man, som är ett uttalat odjur, och som straffar henne för att hon skall bli lydig och älska honom – vad ger det egentligen våra barn för bild av kärlek? Knappast en bild som inkluderar samtycke, respekt och människovärde.
”Kärlek börjar alltid med bråk” regerade under hela min uppväxt, medans man idag kan köpa tröjor med motsatt budskap på – tack och lov och när streamingtjänsten Disney plus lanserades 2020, var det många nostalgiska småbarnsföräldrar som efter en tids tittande började att ifrågasätta könsnormerna. Ett flertal filmer ligger sedan dess bakom en vägg för äldre barn. Men hur gör vi med de gamla klassikerna hemma i bokhyllan då – sätter dagbokslås på dem?
”Ariel var nyss fyllda 16 år och precis som andra flickor i den åldern började hon att fundera på att gifta sig och bilda familj”
Säkert har betydligt fler än jag insett problematiken i dessa stereotypa och konservativa barnböcker vi glatt låtit våra barn ärva. De är ju ändå klassiker, men faktum kvarstår – de göder stereotypa könsnormer och förtryck! Det allra bästa är att inte läsa dessa böcker alls för våra barn och att aldrig låta dem sitta själva framför streamingtjänsterna i soffan – för vi är faktiskt inte riktigt där ännu, utan snarare långt ifrån!
Idag är utbudet av barnböcker stort, men även fast fler och fler förlag väljer att jobba med genusmedvetna författare och illustratörer så kan en till synes vettig och medveten barnbok ändå innehålla en hel del normer. Det kan vara alltifrån att kläder och färger är fördelade utefter karaktärernas nämnda pronomen, till stereotypt uppdelade egenskaper och karaktärsdrag. Antingen får man sålla och bokvärlden blir betydligt smalare och det kanske skulle kunna bidra till en barnboks revolution, så slipper vi detta problem med att göra skadlig skillnad på varandra i hundra år till! Men om vi inte orkar det så kan man ju istället ta ansvar genom att göra något så enkelt som att aktivt byta ut karaktärernas pronomen, för att inte bidra till att barnet du läser för börjar dela upp materiella ting, egenskaper, färger och utseende efter stereotypa normer.
Cassandra Solback
Rösten 