Krönika

Hur går det egentligen med införandet av ett tredje kön och moderna omklädningsrum?

Införandet av ett tredje kön och fokus på allas lika värde och rätt hamnar ofta i skymundan eller långt ned på prioriteringslistan – både på den politiska dagordningen och i arbetslivet!

Medan flera andra länder runtom i världen redan har ett tredje juridiskt kön är Sveriges politiker kvar i startgroparna och de mansdominerade branscherna har inte ens omklädningsrum för kvinnor som standard ännu.
Kan det här vara valfrågan som är värd att satsa på och som skulle kunna vara avgörande, men som istället hamnar i högen för år av utredning?

Diskussionen om att införa ett tredje juridiskt kön i Sverige har pågått  under flera år, men vad är det egentligen att diskutera om och fundera kring? Ett tredje juridiskt kön är redan infört i Indien, Nepal, Pakistan, Australien, Nya Zeeland, Sydafrika och Tyskland. I Sverige har Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet varit positiva till en utredning om juridiskt kön sedan flera år tillbaka. Ekot rapporterade 2018 att det finns en riksdagsmajoritet att regeringen utreder frågan om ett tredje kön och under våren 2021 har regeringen fått kritik för att utredningen ännu inte har ägt rum.
    Tar vi sedan oss en titt på svensk arbetsmarknad så känns vardagen där ett tredje kön inkluderas långt borta, där en klar majoritet fördelar upp anställda i omklädningsrum utifrån om du är juridiskt kvinna eller man. I stora delar av de mansdominerade branscherna finns bara omklädningsrum för män och det kan som kvinna bli en stor strid att få till ett separat ställe att få byta om på.

Allas lika värde och rätt samt ett rättsligt erkännande för ickebinära borde väl vara en socialistisk fråga om något!

I Sverige är vi väldigt duktiga på att ha mål och införa nollvisioner – saker som låter och ser bra ut på pappret men som i själva verkligheten inte behöver betyda så särskilt mycket. Mål och visioner är mest som en preliminär företagsbudget vars resultat går att skylla på allt ifrån pandemi till lågkonjunktur och väder – utan beslut, strategier och införande av förändringar.
    Att skylla på problematiken kring personnummer är heller inte hållbart då man vid brist på både personnummer och registreringsnummer på bilar, tidigare hittat lösningar så varför inte när det kommer till ett tredje kön?
På arbetsmarknaden har det länge varit en facklig fråga, i flera branscher, om både införande av omklädningsrum för både män och kvinnor samt arbetskläder för bägge könen. Medlemmar inom tågföretag i Seko drev häromåret igenom rätten att ha kjol oavsett könstillhörighet.
Istället för att dela upp frågan i onödigt många olika delar, med splittrat fokus, kunde man satsa på rum med ett omklädningsbås per person och arbetskläder utformade efter kroppsform istället för kön. Och när det kommer till en politisk utredning och ställningstagande kring införandet av ett tredje juridiskt kön vore det enda logiska att göra det till en ideologisk fråga där man tydligt tar ställning kring vilka man tycker skall ingå i ett samhälle och med vilka rättigheter.

Cassandra Solback

%d bloggare gillar detta: