Att leka ”Mamma, pappa, barn” i stället för ”Mamma, mamma, barn” eller varför inte ”Vuxen och barn” är lekar som skapar normer för barnens framtida syn på sexualitet. Val av lekar och dess utformning är därför av otroligt stor vikt. Likaså valet av böcker vi låter våra barn läsa och hur vi som vuxna läser för dem. Heteronormen och könsnormer genomsyrar fortfarande stora delar av vårt samhälle och vår vardag – inte minst i barnens värld.
Måste man se på stereotypa serier bör dessa ses tillsammans med en vuxen som kan ge andra perspektiv.
När jag gick i dåtidens förskola i början på 1990-talet så hade jag ingen aning om att man kunde ha två mammor eller två pappor – däremot så visste jag att man kunde ha en förälder eller en annan vuxen i stället för en förälder. Att leka Mamma, pappa, barn var väl en av de vanligaste lekarna och även om alla i gänget var av samma kön så fick någon ändå leka pappa. Att familjemedlemmarna i leken kunde vara andra än den norm vi växte upp i, fanns inte i tankarna. Under samma tid hade jag även vänner som tyckte att tjejer inte kunde ha byxor utan var tvungna att ha kjol.
Även fast jag i mellanstadiet hade varit kär i en tjej så var det först i högstadiet och i samband med att ”Fucking Åmål” kom som det här med sexualitet ordentligt gick upp för mig. Men även fast ”Fucking Åmal” var en oerhört viktig film så mottogs den knappast med öppna armar av alla tonåringar. Karaktären Elin var både cool och lesbisk men det var ändå helt otänkbart i ens omgivning att vara tillsammans med någon av samma kön.
Nästan tre decennier senare är den stora frågan i småbarnslivet om pojkar och flickor kan ha alla färger och om båda kan ha klänning
Hur skall vi kunna få en norm där man får vara kär i vem man vill och vara den man är när vi i nutidens 20-tal fortfarande lär barnen leka Mamma, pappa, barn och är oense om alla färger och alla barnkläder är för alla barn?
Som vuxen i ett barns liv har man ansvar för de normer som byggs upp och det är vi vuxna som färgar barnen. Det är ett gemensamt engagemang som bidrar till att samhället successivt utvecklas. Ett genusmedvetet tänk när det kommer till barnkläder, leksaker, filmer, Tv-serier och böcker är grundläggande i denna utveckling. Men utbud bygger på efterfrågan och även fast det idag finns fler inkluderande och normkritiska böcker än för bara några år sedan så krävs det fortfarande en extra googling innan man hittar böcker som inte är baserade på heterosexuella familjeförhållanden och könsnormer. När det kommer till barnprogram är det ännu svårare – SVT kan ibland ligga i bräschen, men också vara kvar i min uppväxt där en flickas största dröm var att bli räddad av en prins på vit häst och att sedan gifta sig.
Ge barnen hela paletten och tvinga dem inte att placera varandra i ”Norm” eller ”Behöver komma ut”- fack.
De lekar som våra barn leker idag skapar normer de tar med sig under sin uppväxt och sedan in i vuxenvärlden. Jag tror därför att det är oerhört viktigt att man som vuxen diskuterar med sitt barn när osunda normer uppkommer i barnprogrammen – att man väljer inkluderande och normkritiska böcker och att man ställer några extra frågor kring genustänket i förskolan.
Cassandra Solback
Rösten 