Säsong 2 av Heder släpptes söndagen den 25 april på Viaplay och självklart har jag redan plöjt säsongens alla åtta avsnitt. Det är sällan uppföljaren är bättre – säsong 1 var riktigt bra, men säsong 2 kommer att göra avstamp i det patriarkala samhället. Det här är inte bara en TV-serie – det är ett statement, en käftsmäll mot rättssamhället.
Heder hade premiär, sensommaren 2019 och blev snabbt en omtalad, kritikerrosad serie. Den svenska Tv-publiken är van vid att kriminaldramaserier innehar max en kvinna bland huvudrollerna. Här gör serien sitt första starka avtryck i svensk Tv-historia med fyra starka, feministiska kvinnor i huvudrollerna – Nour (Alexandra Rapaport), Elin (Julia Dufvenius), Janni (Anja Lundqvist) och Karin (Eva Röse). Fyra stora skådespelare som samtliga spelar advokater på advokatbyrån Heder, med fokus på att hjälpa kvinnor utsatta av män.
Ett annat starkt avtryck är att bakom seriens första säsong står huvudrollsinnehavarna Rapaport, Dufvenius och Lundqvist tillsammans med Sofia Helin och bakom säsong två – samtliga fyra huvudrollsinnehavare. Ett alldeles utmärkt sätt att kunna påverka både handling och fokus, vilket också är seriens tredje stora avtryck.
Förutom att vi tittare är vana vid män som frontfigurer i kriminaldramaserier så är vi också vana vid ett helt annat fokus på både våld och förövare. Heder fokuserar inte bara på förövarna, utan även på den fysiska men också psykiska kamp, kvinnor utsatta för mansvåld tvingas genomlida. Istället för, som kriminaldramaserie-normen, fokusera på att lösa ett mord för att sedan avsluta kapitlet och gå vidare, är Heders fokus betydligt djupare. Här är målet att stötta och förändra genom att krossa patriarkatet och kämpa mot det bristfälliga rättssamhället, som alltför ofta drabbar just kvinnor. Och för att uppnå detta offrar de allt.
”Vem vinner ”Veckans hora”?”
I seriens bägge säsonger trycker de mycket på alla de glåpord och hot en kvinna, och än mer en feministiskt aktiv kvinna med makt, dagligen tvingas tampas med. Något som max nämns i förbifarten i andra serier inom krim-changern.
Medans säsong 1 fokuserar mycket på det förflutna, makt och korruption så är fokuset i andra säsongen än mer kännbart för tittarna. Hat och hot är en stående grund, men här lyckas skaparna få in helheten i både det skeva och det brutala med att leva i ett patriarkat. Att yrkesmässigt fajtas mot män med makt, att försöka lämna en våldsam man utan tillräckligt samhällsstöd, att leva under hedersförtryck och att som våldtäktsoffer bli ifrågasatt av rättssamhället och inte skyddad av rättssystemet.
Är du kvinna så berörs du av denna serie på ett eller annat sätt och känner igen dig. Är du man så är denna serie obligatorisk att se.
Även om jag själv har enormt svårt för filmatiseringar som innehåller våldtäkter och helst undviker dem och även fast rättegångsscener med våldtäktsoffer väcker enormt jobbiga känslor och minnen inom mig så vill jag inte missa en sekund av Heder. Anledningen till detta är fokuset – som här alltid är utifrån kvinnan. Skeva yttranden i rättegångssalen ifrågasätts starkt och våldtäktscenerna visar inte mer än vad som är nödvändigt.
Om jag nu skall säga något negativt om Heders hittills två säsonger, jag hoppas absolut på en tredje, så är det saknaden av en ordentlig tillbakablick av säsong 1 i början av säsong 2. Det hände på tok för mycket i den första säsongen, för att lyckas komma ihåg detta utan att se om den. Men det kanske är det som är tanken – bägge säsongerna är mer än värda att se om flera gånger. Men den andra säsongen är något utöver det vanliga och man riktigt önskar att advokatbyrån Heder fanns på riktigt, driven av Nour, Elin, Janni och Karin och att den politiska toppen i Sverige styrdes av Rapaport, Dufvenius, Lundqvist och Röse.
Cassandra Solback
Rösten 