Det konstateras av jämställdhetsmyndigheten och av genusforskare att jämställdhetsutvecklingen hos unga män, går bakåt i tiden. Och även fast jämställdhet och genusmedvetenhet allt oftare är på agendan så är jag övertygad om att det är vuxnas sätt att se på pojkar som är en avgörande faktor för utvecklingen.
Fler och fler föräldrar gör medvetna val när de införskaffar kläder till sina små älsklingar och det är framför allt fokus på plagg i regnbågens alla färger och kläder för alla barn.
Klädkedjor som delar upp kläder i kategorierna ”flickor” och ”pojkar” får arga småbarnsföräldrar efter sig, då man vill få bort denna typ av uppdelning och skapa en barndom där alla färger och kläder är för alla barn. Jag tillhör själv en av dessa arga föräldrar och har alltid klätt min son i regnbågens alla färger, i både byxor och klänning.
I den slutna Facebookgruppen Genusmedvetet föräldraskap kan man dagligen läsa om arga, främst kvinnor, som sliter av sig håret på grund av konservativa svärföräldrar med noll insikt i att flickor kan ha blått och pojkar kan ha klänning. Men jag tror inte att utvecklingen kommer att gå tillräckligt mycket framåt förrän den dagen männen ger sig in i debatten ordentligt och är beredda att krossa machokulturen.
Varför ser man sällan pojkar i skolåldern ha klänning?
Någonstans så går det ändå att konstatera att skalan på regnbågen har breddats betydligt mer mellan könen från skolåldern och upp i vuxenvärlden. Det var inte svårt för min man att få tag på en rosa skjorta till vårt bröllop för sju år sedan – även om svärmor skarpt ifrågasatte valet av färg. Men hur kommer det sig att dagens barn kan vara genusmedvetet klädda som spädbarn och småbarn men i skolåldern lydigt rätar in sig i den konservativa könsnormen? En anledning kan vara bristen på färgglada vuxna män i klänning. En annan kan vara att ens kompisar upplever samma brist och därav spelar det mindre roll hur genusmedveten dina småbarnsår var, när du i skolåldern får lära dig att skillnaden på flickor och pojkar sitter i kläderna och i attityden.
Att tro att man kan hindra barn från mobbing är att hindra jämställdheten
Jag är övertygad om att ett annat stort problem som sätter käppar i hjulet för jämställdheten och genusutvecklingen är föräldrar som tror att de kan hindra sina barn ifrån att bli mobbade och därför tvingar in barnen i konservativa normer. När både vuxna i lekparken och etablerade influencers yttrar sig på sätt som ”Det är ok så länge de är små, men sen så måste man tänka sig för så att de inte blir mobbade när de blir äldre” är läget ganska låst. Då visar man tydligt att man inte är intresserad av en förändring på riktigt. Det är då man önskar att det fanns en @herrfroken i varje klassrum. Att som vuxen tro att man kan hindra sina barn från att bli mobbade genom att följa en viss typ av mall, är att inte ta ansvar. Man kan inte hindra barn från att bli mobbade, men man kan hindra barn från att mobba.
Jag tror inte att det är en slump att det är lättare för flickor att accepteras i kläder och färger en del anser vara pojkiga, än vad det är för pojkar i kläder och färger som anses vara flickiga. En gång i tiden var det annorlunda för kvinnor att ha byxor. Jag tror att det är dags för männen att våga vara mer annorlunda.
Cassandra Solback
Rösten 