Vem som helst kan bli förälder men det är inte vem som helst som kan skaffa barn. Talesättet ”Alla vet hur barn blir till” är ett uteslutande sätt att se på barnahavande och att bli förälder – det finns nämligen inte bara ett sätt – utan flera. Kontroller inför föräldraskapet görs dock endast på en del personer och det är metoden till att bli förälder som är avgörande.
Det finns inget naturligare än att få barn men när är det rätt att andra instanser är med och avgör när detta är naturligt och för vem?
När det uppmärksammade, samkönade paret Saga och Felicia Wahlström, Västerås, bestämmer sig för att bli föräldrar genom IVF i form av dubbeldonation är deras privata ekonomi avgörande och på webben möts de av homofobiska kommentarer.
IVF, även så kallad provrörsbefruktning, är när ägg plockas ut och befruktas utanför kroppen. Embryot sätts sedan in i livmodern några dagar efter befruktningen. Detta är ingen ny befruktningsmetod utan den är väl etablerad i Sverige sedan början av 1980-talet och har hjälpt väldigt många ofrivilligt barnlösa. Men trots att utvecklingen gått framåt och ökat chansen för fler ofrivilligt barnlösa att få barn, skiljer sig synsättet beroende på vem eller vilka som önskar barn och rekommendationerna kan se annorlunda ut.
Men medan vilken man och kvinna som helst,som kan skaffa barn genom sex, har samhällets tillåtelse att göra det – utan vare sig utredningar, intervjuer eller rekommendationer så är läget annorlunda för den eller de som önskar barn med någon eller på egen hand, genom en annan metod. För samkönade par är synsättet ofta annorlunda, endast på grund av att dem är just samkönade. Om man nu skall se till barnets bästa, vilket ofta är något man hänvisar till, så är väl ändå barnets bästa att ha kärleksfulla och trygga föräldrar. Sedan när sitter kärlek och trygghet i könet?
Så kallad dubbeldonation är en IVF-behandling där man använder donerade ägg och donerade spermier från olika donatorer och är en metod som blev godkänd i Sverige så sent som 2019. Metoden är vanlig bland de som varken kan använda egna ägg eller spermier. Men då två kvinnor vill donera sina ägg till varandra för att bära varandras barn, hänvisar man till att det inte finns några medicinska skäl till detta och donationen är plötsligt farlig och det pratas om risk för havandeskapsförgiftning.
Då två kvinnor vill känna sig lika delaktiga i deras graviditet och inga medicinska skäl råder, blir klinikerna som kan utföra denna IVF få. Behandlingen måste då ske privat och betalas ur egen ficka. Individerna skall även godkännas som föräldrar – något par som kan bli gravida genom att ha sex med varandra inte behöver bli. Om man nu skall se till barns bästa så är väl det absolut bästa att få växa upp med trygga och kärleksfulla vuxna, i en värld som är för alla. Inte i en värld där klass och kön är avgörande och viktigare än något annat.
Cassandra Solback