Man pratar om åtta timmar arbetsdag som en vinst som nyss skett! Ändå är det många av dagens löntagare som inte fanns när detta klubbades igenom! Minst lika många, som idag befinner sig på arbetsmarknaden, upplever inte att det är åtta timmars arbetsdag som råder – många jobbar än idag betydligt längre än så!
Är det inte så att arbetsformen har stått still lite väl länge nu?
Vi lever fortfarande efter dåtidens arbetsstrukturer och vardagstänk. Visst kan det vara stor skillnad på löntagarbransch och löntagarbransch – framförallt om de tillhör olika fackliga centralorganisationer. Inom LO-kollektivet lever till och med stämpelklockan än idag, inom flera yrkesgrupper. Tjänstemän och akademiker jobbar femdagarsveckor med ledighet före och under röda dagar, medans de med fysiskt ansträngande jobb ofta har flera dagar i streck – är instämplade på kvällar, helger, nätter och röda dagar.
Man vet sedan länge att individen fungerar olika bra under olika tider på dygnet – det är alltså väldigt individuellt. Det vore därför på tiden att utveckla arbetsdagen på ett sätt som passar individen och vardagen!
Att i modern tid ha stämpelklocka är att ge pokalen till arbetsgivaren
Att lita på sina anställda brukar vara A och O för ett bra samarbete. Vid eventuella tveksamheter är det du som arbetsgivare som får ta tag i detta, men att övervakas, kontrolleras och styras av en stämpelklocka är inget annat än förnedrande! Lite ansvar har faktiskt du också som chef! Det fyrkantiga tänket som sätter reglerna för hur ofta man behöver andas ut, när och hur länge man skall äta lunch är överlag strukturer som är allt annat än moderna och är något som borde höra hemma i kategorin Det som Facket kämpat bort, moderniserat och utvecklat.
Dagens behov och önskemål ser annorlunda ut
Självklart så måste arbetspass vara reglerade på ett visst sätt och även ske under så kallad ”obekväm arbetstid” inom en del branscher – men att fortfarande förutsätta att alla mår bäst och kan utföra som mest under samma typ av struktur, under samma tid på dygnet är att blunda. Det vore därför rimligare att ha en bred ram att följa, där man som individ kan välja den tidsram man funkar bäst i och ansluta sig till den gruppen. En löntagares uppgift måste ändå vara att just fullfölja sina arbetsuppgifter – inte att tvingas prestera så bra som möjligt i någon slags norm-form.
Det är heller inte så att de människor som använder sig utav olika slags tjänster har samma krav och önskemål nu som nyss! Det finns en anledning till att stora leksaksjättar går i konkurs! Att lägga tid och energi på att springa runt och leta efter saker och ting, gör man generellt inte om man absolut inte måste – då handlar man hellre på nätet. Att dessutom tvingas in i gamla könsstrukturer när man besöker en leksaksjättes butik gör dessutom bara en småbarnsförälder förbannad! Det är ingen tillfällighet att de moderniserade leksaksaffärerna, med nytänkande leksaker utan könsindelning, är dem som går runt.
Sextimmarsarbetsdag är åt rätt håll, men det är inte en modern lösning
En modern lösning är att se arbetsuppgifterna kopplat till individen. Att istället sätta ett veckomått, och här får man gärna sänka ned normen till 30 timmar i veckan, men dessa skall inte behöva vara fördelade exakt sex timmar i streck, per vardag. Man måste kunna göra avbrott i tiden på morgonen, mitt på dagen eller under eftermiddagen – likaså jobba längre ibland. Det är endast dessa nya strukturers icke bekantskap som gör oss tveksamma och får oss att ställa frågan, men är detta verkligen möjligt – skulle det inte bli väldigt rörigt? Nej, tvärtom så skulle folk må så mycket bättre och inte längre heller se teknik som något som tar våra jobb – tekniken kan hjälpa oss att utveckla våra arbetsuppgifter och arbetssätt! Det finns en anledning till att stress är vår nya folksjukdom och till att så många unga-vuxna väljer att bli egenföretagare. Den enda som tjänar på att vi inte tar steget till en helt ny reform är arbetsgivarna – det är väl ändå dem som skall kämpa för att ha oss kvar!
Cassandra Solback
Rösten 